Heij och heijdå för nu är jag trött och slut efter pluggandet så natti och dröm sött!

Dagen idag har varit seg som bara den, vaknade halv tio och bara gjorde ingen ting, så tänkte jag vara lite duktig nu efter x antal timmar och träna, så började tänja, sedan styrke, sen skulle jag äntligen börja dansa, och klart skulle pappa bli arg, tack pappa... jag var duktig eller hur men så kommer han där och surar runt. men men.

Är det bara jag som har detta problemet? jag har många underbara vänner och fem underbara bästisar som finns där i vått och tort men ändå kan jag känna mig så himla änsamn? det är så hämsk kännsla, känns som att alla hatar en fast lossas att de älskar dig bara för att vara snälla, fast jag hoppas att de inte lossas, då hade världen värkligen gått under...

förlåt om jag frågar men är det änns någon som bryr sig om vad jag skriver? låg och tänkte på det inatt, för varför skulle änns någon läsa? haha jaja skönt att få ur sig all skit!

Äh nu är jag på sånt humör där jag tycker att jag är äcklig på alla sätt och vis så ska stänga in mig på mitt rum och se på film och gråta i änsamheten.   

kommentera gärna frågor, tänkte göra en sån där "sanning eller sanning"